Du gamla, du friska

När hörde du senast Sveriges nationalsång Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord? Om du är svensk var det kanske vid Sveriges nationaldag den 6 juni eller vid en landskamp när en svensk stod på gulprispallen?

JAN OLOF RUDÉN

Om du är dansk eller norrman var det väl i idrottssammanhang du hörde den svenska nationalsången.  Danmarks nationalsång Der er et yndigt land och Norges Ja, vi elsker dette landet framförs i liknande officiella sammanhang. Nationalsånger uttrycker nationell samhörighet och stolthet att tillhöra en segrande nation. Cover

De krav man kan ställa på en nationalsång är att den är lättsjungen och att texten är begriplig och talar till åhörarnas känslor. Den får inte heller vara för lång. Och kanske det viktigaste, den skall vara folklig.  Med tiden har Du gamla, du fria som utgörs av en balladmelodi upptecknad av fornforskaren, folkvisesamlaren och utgivaren av tidskriften Runa, Richard Dybeck, och som har försetts med en passande text av honom på 1840-talet intagit platsen som Sveriges nationalsång. Men vägen dit har varit lång och slingrande och sången har ifråga­satts, särskilt vad gäller texten.  Bland konkurrerande folksånger, som var den tidens beteckning för nationalsånger, var det inte heller självklart att den skulle gå segrande ur striden.

Våra mest etablerade visforskare, Eva Danielson och Märta Ramsten, har tagit del av ett synnerligen omfattande material av tidningsartiklar, sångtexter, noter och inspelningar och presenterar stoffet på ett levande och åskådligt sätt. De har följt sångens gradvisa framväxt i medvetandet som nationalsång. Det började vid en aftonunderhållning den 18 november 1844 där Richard Dybeck för stockholmspubliken visade upp de folkmelodier han samlat och låtit stockholmsmusiker arrangera för sång och piano eller kör och orkester. Som extranummer den kvällen framförde operasångaren Olof Strandberg Du gamla, du friska, du fjällhöga Nord. När kören föll in i slutfrasen brast publiken ut i applåder och sången måste bisseras.

Vi noterar här att i den ursprungliga texten stod friska. Dybeck bytte ut ordet mot fria 1857/58, men eftersom sången snabbt spritts till samlingar med folkmelodier, till skolsångböcker och manskörsrepertoar som ofta omtrycktes förekommer både friska och fria om vartannat en lång tid framöver.

Dybecks aftonunderhållning hade rubriken Nordisk folkmusik men de icke-svenska inslagen var endast en halling (dock upptecknad i Bohuslän) och en färöisk visa. Du gamla, du friska (som ej stod med på programmet) hade titeln Sången till Norden. Man har velat förklara att Dybeck såg Norden som motpol till Södern och att Norden inte hade samma innebörd som idag. Detta var också skandinavismens dagar då Norden profilerade sig mot övriga Europa, särskilt Tyskland. Både inledningsradens text du fjällhöga Nord och avslutningsfrasen, ja, jag vill leva jag vill dö i Norden blir på så sätt förståeliga. Man kan också erinra om att Sverige och Norge var förenade genom Sveriges konung och i Norge finns förvisso fjäll.

Att Sverige inte nämns i dikten har varit en stötesten under ett århundrade efter sångens tillkomst. Detta har lett till tilldiktade strofer. Operasångaren Carl Fredrik «Lunkan» Lundqvist sjöng alltid Du gamla du friska/fria på sina många konserter både i Sverige och utomlands i studentsångarsammanhang och bidrog till att den spreds.  År 1905 gjorde han avskedturné genom hela Sverige. Då tillade han en tredje strof som börjar Jag älskar dig, Sverige, mitt fädernesland.  Men han var inte den ende som kom med nydiktade strofer. I våra dagar har ett rykte uppstått att två ursprungliga verser undertryckts. Sanningen är den att inga av de olika tilläggsförslag som redovisas i boken vunnit allmänt erkännande.

Och vad mera var: avsaknaden av direkta hänvisningar till Sverige utlöste tävlingar för att skapa en ny nationalsång, den första 1895 – utan resultat.  Nästa tävling ägde rum 1899 utlyst av manskören Neptunikören. Den lockade till 116 kompositioner. Av tio utvalda (av etablerade kompositörer) blev ingen bestående. Stockholms-Tidningens tävling resulterade i 903 bidrag av vilka fyra framfördes på Skansen sommaren 1940. De glömdes omgående. Tävlingsresultaten uppfyllde helt enkelt inte kraven på en folksång som bör växa ur folkens breda lager och inte påbjudas av etablissemanget.

Folksång var från början folkets uppslutande kring kungen. Utländska exempel är t.ex. God save the King, Kong Christian stod ved højen mast. I Sverige sjöngs – och sjungs alltjämt – Kungssången, Ur Svenska hjärtans djup en gång (med musik av Otto Lindblad).

1890-talet med sina nationella strömningar stärkte bandet till hembygden. Hembygden och naturen hyllades i sånger som kom att stå på studentsångarnas repertoar. Också arrangerade folkvisor som Kristallen den fina, Till Österland vill jag fara. De spreds genom turnéer både i hemlandet och utomlands. Därtill kom heroiska och patriotiska sånger som Hör oss Svea, Stå stark du ljusets riddarvakt (båda med musik av Gunnar Wennerberg).  I det sammanhanget passade också Du gamla du friska med sin folkvisekaraktär.  Studentsångarnas framträdanden väckte känslor «som påminner om entusiasmen för de blågula deltagarna i nutidens internationella idrottsevenemang» enligt musikforskaren Folke Bohlin.

Sverige har i motsats till våra grannländer inte utsatts för nationella prövningar som påkallade en nationalsång. Ett tillfälle var dock unionsupplösningen 1905 då Oscar II spontant uppvaktades med sång och musik. En militärorkester spelade Ur svenska hjärtans djup en gång, Hör oss Svea, Vårt land, vårt land och Du gamla du friska och den stora folkskaran stämde in med sång. Den sista sången var ännu inte självklart nationalsång. När Kungl. Musikaliska akademien 1901 besvarade frågan från Tyskland om en svensk nationalhymn angavs Ur svenska hjärtans djup.  När samma fråga kom från Belgien 1903 angavs Ur svenska hjärtans djup (endast när konungen är närvarande) och Du gamla, du friska, du fjällhöga Nord.  Båda sångerna sjungs stående.

Under 1910-talet visar antalet belägg på framföranden av Du gamla du fria att sången är etablerad som nationalsång. Men det kommer hela tiden nya konkurrenter: Flamma stolt mot dunkla skyar (av Hugo Alfvén), Sverige (av Wilhelm Stenhammar), Frihetsvisan. Texten till den sistnämnda har lockat till över 1000 tonsättningar men ingen har intagit rollen som nationalsång. Under andra världskriget var det emellertid Du gamla du fria som varje kväll avslutade radioprogrammet från 1938 till 1944. Därefter beslöt man att variera framförandet med andra lämpliga sånger för att inte slita ut nationalsången.

Visan, ja. Är den svensk? Texten återgår på en medeltida ballad som brukar kallas Kärestans död och börjar Så rider jag mig genom tolvmilan skog. Dybeck publicerade text och melodi i sin tidskrift Runa 1845. Han skriver där att visan är från Västmanland, som var Dybecks landskap. Kärestans död har sedermera påvisats i källor från hela Sverige, från Finland, Danmark och Norge. Du gamla du fria-melodin är en av flera varianter av en folklig melodityp där de svenska och finska är mest besläktade. Många forskare har sökt påvisa tyskt ursprung men den generella slutsats man kan dra är en lokalt utformad melodi av en nordeuropeisk melodityp. Som den vetenskapliga framställning det här är fråga om finns fotnoter, käll- och litteraturförteckningar (även inspelningar), notbilagor och personregister. Författarna har all heder av boken som besvarar alla upptänkliga frågor kring Sveriges nationalsång.

Eva Danielson & Märta Ramsten, Du gamla, du friska. Från folkvisa till nationalsång. Atlantis 2013. Skrifter från Svenskt Visarkiv, 36.

(Den här artikeln stod i VISOR nr 2)

Filed under: Artikler, Bokanmeldelser, Norden. Bookmark the permalink.

Skriv en kommentar