Biltjuv, mentalvårdare, grovarbetare, likbärare, låssmed, hamnarbetare, tryckerilärling, byggnadsarbetare, skyltdockstillverkare, bonddräng, scenarbetare, smed, svetsare och toalettstolstillverkare – och författare.
Han har kallats visans buspojke och är ett av den svenska visans främsta namn sedan snart sex decennier.
Samtidigt är han en oslagbar mångsysslare med massor av strängar på sin lyra. Möt trubaduren och f d snus-fabrikören Bengt Sändh, still going strong.
IVAR SJÖGREN
Han växte upp som barnhemsbarn och hade en stökig ungdom med diverse besök på ungdomsvårdsskolor och häkten. Han hade (har fortfarande?) svenskt rekord i bilstölder: 46 bilar på tio dagar.
På några få år hann han som ung prova mer än 40 olika yrken. Som mentalvårdare, grovarbetare, likbärare, låssmed, hamnarbetare, tryckerilärling, byggnadsarbetare, skyltdockstillverkare, bonddräng, scenarbetare, smed, svetsare och toalettstolstillverkare.
.
Han är en erkänt skicklig svamp-expert och grundade Sveriges mykologiska förening 1969. Han har startat två byalag, ett i Morkarla i Uppland och ett i Östra Sönnarslöv i Skåne. Han var en av initiativtagarna till YTF 1971.
Han har skrivit böcker i vitt skilda ämnen, hittills tolv volymer, bl a om sin egen barndom, om civil olydnad, Adolf Hitler, Cornelis, sina bästa bus och snus. Han har odlat lin, gett kurser i linberedning och även skrivit en bok i ämnet.
Som artist har han gett ut ett 20-tal album, på egen hand och tillsammans med bl a FinnZetterholm och Rune Andersson. Visor i trotzåldern, Visor ur vrångstrupen, Vals om sommaren, Swänska supvisor, Hemtjörda visor, Folklår, Snus, musoch brännvin, m fl.
Han har gjort krogshower med Lill-Babs, Bosse Parnevik och Brita Borg och valturnerat med Sten Andersson och Olof Palme.
Många roliga framträdanden har det blivit på visscenerna runt om i landet.
Så har han förstås tillverkat snus. Massor av snus. Bengt Sändhs cognacssnus blev en storsäljare i Sverige. Men för snart 18 år sedan sålde Bengt Sändh plöts-ligt sin Snusfabrique i skånska Östra Sönnarslöv till Swedish Match, slutade spela visor och flyttade utomlands tillsammans med sin hustru Barbro.
Under flera år var han helt borta från den svenska visscenen. Idag är han sparsamt tillbaka och i år blev det tre spelningar hemma i gamla Svedala.
Men vad gör Bengt Sändh nuförtiden? Vi ringde upp för en liten intervju.
– Jag sitter på min altan över Medelhavet med min spinnrock och spinner lin. Jag hade kurser i detta i norra Uppland på 70-talet, från frö till färdig skjorta. Jag har en massa lin kvar och en jäkligt bra spinnrock. Under tiden lyssnar jag på radio, fantiserar och funderar.
Vad har du gjort de senaste arton åren?
Jag har bott här på Costa del sol sedan julafton 1999. Den dagen fick vi nycklarna till huset och samtidigt kom flyttlasset. Jag har aldrig öppnat så mycket paket en julafton förr.
Vad ägnar du dagarna åt?
Jag har planterat 25 olika fruktträd, bara sådana som inte växer i Sverige, jag odlar tomater, auberginer och paprika. Jag har ett 100-tal chiliplantor och gör min egen «Sambal Olik» som är starkare, godare och därför olik Sambal Oelek. Jag röker fisk. Detta tar jag hand om. Och så åker jag runt med terrängbil i Spanien och fotograferar. Ibland skriver jag litet, men det finns inget ämne som jag brinner för just nu. Sådant sysslar jag med.
Tillverkar du någon snus?
Bara litet för egen del och till några polare här nere.
Du har varit fotograf hela livet och tar fantastiska bilder. Har du ställt ut?
Jag har fotograferat sedan 1955 och det är alltid folk som tjatar att jag ska ge ut en fotobok och ställa ut. Men det intresserar mig inte, det är bara ett jävla jobb att skära passpartouter, etc. Jag plåtar för mitt eget nöjes skull och lägger ut en del på internet. Det tycker jag är kul, själva hantverket, att göra bra bilder.
Allt du gör verkar du gå in för till 100 procent. Svamp, lin, snus, foto. Döljer det sig en perfektionist bakom den sändska busiga ytan?
Ja, jag är en slags perfektionist när det gäller hantverk, fotografi, och sådant. Då är jag väldigt noga med att det ska bli så perfekt som möjligt.
För några år sedan lade du helt av att spela. Vad hände?
Jag var ganska less, hade ju hållit på i en jävla massa år. Det var 1999 på våren och snusfabriken gick bra och jag stod även på marknader och gapade och sålde egna produkter. Så fick jag en spelning för byggnadstekniska avdelningen i Göteborg, sura gubbar som suttit i konferens hela dagen, en skittråkig publik. Ibland som artist flyger fan i mig att jag ska bryta ner motståndet och vända på dem, men den här gången orkade jag inte. Jag genomförde min spelning, satte mig i bilen och körde hem till Skåne. När jag kom hem den natten tänkte jag att det här får vara sista spelning-en. Jag öppnade bakluckan, tog ut gitarren och trädde den med våldsam kraft över en staketstolpe så att stolpen gick igenom både fodral och gitarr. Sedan var det valborg några dagar senare och då slängde jag upp hela paketet på brasan.
Hur länge varade uppehållet?
Det höll hela sommaren och hösten, vi flyttade till Spanien den hösten. Men de första dagarna i januari skickade min fru ut mig att köpa glödlampor. Jag åkte ner på stan, hittade inte vad jag skulle, men plötsligt såg jag en gitarraffär så jag gick in och köpte deras finaste gitarr och kom hem litet skamsen och höll gitarren bakom ryggen. Min fru trodde jag köpt en blombukett… Och så började jag lira igen. Nu ligger gitarren i fåtöljen och varje dag kliar jag litet på den. Jag får även sjunga ibland, om jag sjunger tyst och stänger dörren, säger min fru.
Du spelar sällan i Sverige nuförtiden…
Finn och jag gjorde Kulturhuset i Stockholm tre år på raken. Jag gjorde Allsång på Skansen, någon folkpark och ett par besök på visfestivalerna i Västervik och Lund. Jag har kanske gjort sex spelningar per år i Sverige de senaste åren. Men i år blev det bara tre, i Staffanstorp, Lund och Smygehamn.
Kan man få höra dig om man åker till Spanien?
Nej, jag spelar aldrig härnere. Det kan möjligtvis hända om jag sitter på krogen och tagit en öl och det är rätt gäng, då kanske jag sjunger en visa. Men inte på scen. Tre gånger har jag uppträtt härnere på arton år. Senast var det Svenska kyrkan som bad mig. Prästen frågade om vi inte kunde ha en vis-afton. «Vi ska ta entré, fem euro», sa prästen. «Nej, vi ska ta tio euro», sa jag. «Hur mycket ska du ha», undrade prästen. «Inte ett öre», sa jag. Jag är ateist men kyrkan här nere gör en god insats, den fyller en social funktion och är en träffpunkt så jag stöder deras verksamhet.
Det finns en rolig historia – om hur du första gången mötte din hustru Barbro.
Vill du berätta den?
Det var på Grand Hotell i Lund. Hon kom fram och sa: «Hej, jag heter Barbro, vill du inte sjunga en visa för oss.» «Nej», sa jag, «jag har ingen gitarr med mig». Hon gick iväg igen men då ropade jag: «Vad det Barbro du hette?» «Ja», svarade hon. Då kavlade jag upp ena skjortärmen och visade en tatuering och så sa jag: «Då kan du slå dig ner, du är redan intatuerad».
Komikerparet Anders & Måns gick nyligen ut stenhårt i Sveriges Radio och krävde att du borde avporträtteras på de nya sedlarna. De menade att alla som avbildats är skickliga på en enda sak, men du är världsbäst på att vara mångsysslare vilket också borde premieras. Har Riksbanken hört av sig?
Nej inte ännu. Men varje gång det ringer så tror jag att det är de.
Nåväl, men skriver du några nya visor?
Ja, det blir väl en om året ungefär. Jag har litet idéer och tankar som dyker upp i skallen, det kan vara allt mellan himmel och jord som jag finner roligt och som det går att ironisera över. Jag skulle även vilja skriva en vacker visa, en kärleksvisa, men det är inte min avdelning riktigt.
Vilken är din senaste visa?
Den heter Ingenting, den finns på nätet på min hemsida och handlar om att det inte finns någonting som tyder på ett liv efter detta. Efter livet finns ingenting.
Längtar du aldrig tillbaka till Sverige?
Nä, det enda jag saknar är pepparrot, den kan inte växa här. Och rabarber. Har finns rabarber men den är för sur.
Så då flyttar du aldrig hem igen?
Nej, jag stannar här tills det är dags för gamarna.
Bengts senaste visa Ingenting kan avnjutas på en video på bengtsandh.se
Här finns också många av Bengts fantastiska bilder, här finns texter, roliga klipp, gamla
löpsedlar och brev, bl a svaret från utrikesminister Sten Andersson sedan Bengt skrivit
och bett att få slippa bli landshövding «i händelse att ni har för avsikt att utse mig».
Här finns brevväxling med snusaren Ingvar Kamprad, med vännen Cornelis Vreeswijk,
och många andra.
Publ. i VISOR nr 10 (nov. 2017) – på nät 27. april 2018.