Gitarren har blivit vissångarens trogne följeslagare i så hög grad att man kan ställa sig frågan om det bara är gitarren som gäller numera. Vissångaren och multi-sträng-instrumentalisten Gunnar Törngren tar sig en funderare över om gitarren verkligen alltid är «rätt» instrumentval och vilken betydelse det kan få för den visa som ska framföras.
Gunnar Törngren
Gitarren som instrument lämpar sig väl för alla som vill sjunga visor. Den är lättillgänglig, hyfsat lätt att lära sig att spela och kan fås i många prisklasser. Ett mycket tacksamt instrument. Därför är det i sig inte svårt att förstå dess popularitet. Å andra sidan är nackdelen med gitarren som norm att en hel del andra spännande instrument lätt kommer på undantag. Visor kan sjungas till många instrument. Vissa kan synas svåra att kombinera med att sjunga samtidigt – såsom munspel, mungiga, flöjt och and-ra som utövas med munnen. I en visa som sjungs à cappella kan man dock med fördel spela en vers med något av dessa instrument.
Stål, nylon eller…
Men innan vi lämnar gitarren kan några fler kommentarer om just denna behövas: Stål- eller nylonsträngad? Den vanlige vissångaren spelar oftast det ena eller det andra, vilket är synd då en sång kan låta väldigt olika beroende på vilken typ av gitarr den spelas på. Det påstås att ungefär en tredjedel av alla visor gör sig bäst på nylonsträngat, en tredjedel på stålsträngat och den sista tredjedelen gör sig lika bra oavsett strängarna. Detta är lätt att instämma i. Rätt sorts strängar kan rädda många sånger. Att växla mel-lan dessa gitarrtyper vid ett framträdande kan vara en fördel då visorna ofta kommer mer till sin rätt, det är om-växlande för utövaren/trubaduren och för publiken som får en variation i ljud-bilden.
I denna artikel vill jag alltså slå ett slag för några andra stränginstrument som kanske kommit i skymundan av den så kraftigt dominerande gitarren. Att föra in ett lite annorlunda instrument under ett framträdande ger inte bara publiken en omväxling utan är oftast minst lika roligt för utövaren. Vill man skriva en ny sång och har kört fast kan ibland ett annat instrument än det man vanligen spelar hjälpa.
Många variationer
En gitarr behöver inte vara konstruerad på ett visst sätt. Det finns även gitarrer med sju, nio, tolv och fler strängar. Det finns resonatorgitarrer, orkestergitarrer, gitarrer med resonatorlåda, liten reso-natorlåda och helt utan. Även om de flesta är byggda i trä finns de i metall, plast, komposit och andra material. Listan kan göras lång.
Ett instrument behöver alltså inte vara det ena eller det andra. Det fins en uppsjö av hybrider mellan gitarren och även mellan andra instrument.
Exempelvis ukulele-gitalele-gitarren eller mandolin-mandola-bouzoukin. Samt mer eller mindre originella varianter däremellan.
Men låt oss titta på några spännande stränginstrument. Till att börja med ett av de minsta: Ukulelen. Denna lilla 4-strängade sak har på många sätt kommit att bli en favorit med sin korta men ”glada” klang. Lätt att lära, och kan fås att låta riktigt bra – om man undviker de billigaste. Ukulelen passar bra att både sjunga till och kompa andra med eller spela i en av alla ukeleleorkestrar som vuxit fram. Ukelelen finns i många varianter, allt från sopran och alt till bas med rejält tjocka strängar av polyuretan (vilka vanligen har stämningen E-A-D-G). Allt detta i små bekväma storlekar.
Mellantinget mellan ukulelen och gitarren är instrument som exempelvis gitalelen. Den är bara lite större än ukulelen men 6-strängad som en gitarr och är ofta stämd A-D-G-H-E-A.
Begagnad mandolin
Mandolinen är ofta stämd G-D-A-E med dubbel- eller trippelsträngar och används vanligen som solo-eller kompinstrument. Men vissa sånger kan bli väldigt effektfulla av enbart ett mandolinkomp. Spelar man ackord på sin mandolin kan det vara bra att veta att många ackord enkelt kan tas med bara två fingrar så det inte behöver bli så många nya krångliga ackord att träna in.
Bland likartade instrument märks mandolan, mandolinens storasyskon, ofta stämd C-G-D-A, alltså en kvint lägre än mandolinen, som har en lägre ton än mandolinen vilket ibland kan göra den lättare att sjunga till. Gamla begagnade mandoliner, t ex av märket Levin, finns det i dagsläget ett överskott på, de kan ofta fås för en billig penning. Mandolan kan vara svårare att hitta om man söker på begagnatmarknaden, men nytillverkade finns ofta i de musikaffärer som säljer lite udda instrument.
Ett annat av dessa storasyskon är den irländska bouzoukin, ofta fiolstämd med fyra dubbelsträngar. Detta instrument tycks växa i popularitet, har en spännande klang och kan fungera mycket väl som både soloinstrument och komplement till andra instrument. Den är betydligt större än mandolinen och mandolan och har en avsevärt bredare hals, vilket på sätt och vis gör den mera lättspelad än dess mindre varianter. Kanske är detta det instrument av de som räknas upp här som är lättast att sjunga till.
70—100 strängar
Cittran och dess släktingar har historiskt varit väl använda instrument som man lätt lär sig grunderna på med några minuters träning. Den traditionella cittran spelas vanligen placerad på ett bord, med plektrum. Det finns olika storlekar beroende på hur många ackord den har och 70-100 strängar är inte ovanligt. Ett visst krångel med att stämma följaktligen, men å andra sidan brukar de flesta hålla stämningen ganska bra. Till släktingarna hör exempelvis autoharpan/autocittran (eng autoharp) som även den redan från början är utrustad med fasta ackord, men har färre strängar och i stället knappar för att välja ackord. Tryck in en knapp och slå plektrumet över strängarna – både enkelt och originellt.
Banjon kan även den fungera att sjunga till likaväl som att kompa på. Den finns som ukelele, som 4-strängad, ofta fiolstämd och används i såväl jazz som irländsk folkmusik, 5-strängad (ofta stämd i ett öppet G eller C och återfinnes mycket inom tex bluegrass. Den 6-strängade varianten har vanligen gitarrstämning så kan den som kan spela gitarr kan även spela denna form av banjo. Även här finns givetvis en uppsjö av varianter, men de så kallade ”open back” – som namnet antyder har de ingen baksida – är den typ som ofta används inom folkmusik- och vistraditionen
Kan generera nya visor
Marlon, tillverkad av Tanglewood, är ett litet skojigt instrument stämt D-A-DD. Även detta är ett av alla små stränginstrument som har en oväntat stor och hög klang. En marlon skiljer sig från liknande instrument genom att den inte har lika många band på halsen, den har bara en enda skala vilket gör den lätt att skapa små melodier på. Det är svårt att spela fel.
Listan på spännande instrument kan göras lång. Här finns varken lutan, oud, den grekiska bouzoukin, varianter av basar eller oktavmandolinen närmare beskriven, och många andra därtill. En komplett genomgång av spännande, lite alternativa, stränginstrument skulle göra listan alltför lång. Men förhoppning är att läsaren kan få inspiration att hitta nya och spännande instrument som på inget vis behöver konkurrera ut gitarren, men som kan skapa en spännande omväxling för såväl musikutövaren som dess publik. Kanske även hjälpa till att generera nya sånger.
Kolla först, köp sen
Men innan du springer iväg och gör av med budgeten på nya instrument: Alla de beskrivna instrumenten finns att lyssna på via youtube.
En längre och mer utförlig artikel om de här beskrivna instrumenten, och några till, och med tips om var man kan hitta lite udda instrument finns på vismakaren.se.
Publisert i VISOR 13. mai 2019 og på viser.no i november samme år.
VISOR 14 har en oppfølgingsartikkel av Øystein Munz om brettinstrumentene langleik og appalachian dulcimer, også disse er mye brukt i visekunsten. Viser.no har også egne artikler om gresk bouzouki, ukulele, å spille på sag m.m.