«Folk tror att jag är en politisk visartist för att jag har glasögon» sa visartisten och författaren Christina Kjellsson när hon spelade en kväll på Mosebacke i Stockholm. Jag satt i publiken och skrattade och började fundera på hur jag själv ser på den politiska visan.
Tina Wilhelmsson
Jag tycker det här är en intressant diskussion. Kanske för att jag har en magisterexamen i politik från Lunds universitet och samtidigt är utbildad visartist vid Visskolan i Västervik. Jag är visartist, visarrangör och framförallt vispublik. Jag blir lika förvånad varje gång någon säger att den politiska visan inte längre existerar, för jag anser att den lever och frodas. Det måste betyda att det finns olika definitioner av vad en politisk visa är. För att hitta en definition av den politiska visan började jag med att kolla vad Nationalencyklopedin hade att säga om saken: «Politisk visa, inom visforskningen vanligen detsamma som historisk-politisk visa; i vidare bemärkelse varje visa med ett tydligt politiskt innehåll.» Jag känner mig inte tillfreds med Nationalencyklopedins förklaring. Varför ska visan vara historisk? Och vad menas med historiskt? Det som hände igår är ju historia idag. Och varför måste innehållet vara tydligt? Många politiska visor har skrivits med symbolisk text och varit öppna för tolkning, eftersom det kanske till och med varit förenat med livsfara att skriva ett tydligt politiskt innehåll. Eftersom jag inte är nöjd med Nationalencyklopedins svar så vänder jag mig istället till Marcus Brännström som arbetar som visarkivarie på Västerviks musikbibliotek & visarkiv: «Inom visforskningen använder vi begreppet historisk-politiska visor och avser då 1400-och 1500-talens balladparafraser. Men egentligen är väl alla visor som har politiskt innehåll politiska visor?» Jag låter mig inte nöjas med svaret och vill leta vidare. När jag själv började skriva visor hade jag två förebilder i Anna Döbling och Johan Johansson. Det kändes därför naturligt för mig att kontakta dem i min jakt på en tillfredsställande definition. Först frågar jag Döbling som säger: «En politisk visa kan vara poetisk, bitter, rasande, uppkäftig, uppviglande, sorgsen, kärleksfull… oavsett sin musikaliska form så sätter den en orättvisa, ett samhällsproblem eller ett politiskt skeende i centrum. Den uttalar en åsikt och den står för den. Den är modig och den ger hopp.» Och sen kontaktar jag Johansson som svarar: «Man lever bara en gång, och har bara den chansen att säga vad man tycker. Det vill jag göra. Politiska visor kallas det ibland. Gott så – för vilka åsikter är inte politik, och vilken musik är inte en visa?» Det är intressant att mina förebilder inom den politiska visan ger mig liknande svar. Jag gillar deras breda och tillåtande definition. Och jag tycker att Döbling och Johansson ger mig svar som är näst intill motsatsen till Nationalencyklopedin. För att få lite mer input vänder jag mig till Mika Tahvanainen, som är en visartist som jag anser brukar uttrycka åsikter i många av sina visor: «Jag tror att när man skriver politiska visor så vill man förändra något. Det måste ligga i grunden att man tycker att en viss fråga är viktig, det behöver inte vara något stort alls, snarare tvärtom, ju mer precist man skriver desto bättre blir visan.» 
Och när jag vänder mig till visartisten Tobbe Ljunglöf så anser jag att han hävdar motsatsen: «Det finns en uppsjö visor som tar politisk ställning utan att trumma in budskapet i huvudet på mottagaren. Egentligen finns det oerhört många visor med ett underliggande patos och en stark övertygelse men där budskapet är mer indirekt.» Det här börjar bli knepigt och jag bollar frågan med Sanna Hogman, en skivdebuterande artist som just nu befinner sig på turné: «En politisk visa är för mig en sång som innehåller en värdering för mig som sjunger. En politisk visa vill säga något viktigt om det samhälle vi lever i eller kanske röra vid något som upprör och som behöver ventileras.» Ja, kanske är det engagemanget som är nyckeln. Det är engagemanget hos personen bakom visan som gör visan till politisk. Det krävs inga tydliga politiska nyckelord i texten, utan det är snarare syftet med visan som gör den politisk. Men jag minns att jag sjöng en politisk visa som jag hade skrivit och framfört med engagemang. Efteråt kom en man fram till mig och sa «Det där var en gullig liten visa som du kan sjunga mellan två politiska visor.». Jag har tänkt på den här mannen och hans kommentar. Vad som var politik för mig var inte politik för honom. Jag bestämmer mig för att höra av mig till en visartist som skriver lite mer underfundiga texter. Stina Elg är en visartist som inspirerar mig med sitt kluriga språk: «En politisk visa är – om den är bra – skriven i syfte att få lyssnarna att tänka till, ifrågasätta och bilda sig en egen uppfattning om vårt samhälle. Gärna med hjälp av en smula humor.» Elg väljer alltså att lägga fokus på att det är lyssnaren som ska tänka till istället för engagemanget hos personen bakom visan. Kanske ligger svaret någonstans mitt emellan? Jag funderar över min fascination för den politiska visan och mitt engagemang för att hitta en tillfredsställande definition. Kanske borde jag skriva en metavisa, en politisk visa om den politiska visan? Men hur kan jag vara säker på att den blir politisk? Slutligen kontaktar jag Christina Kjellsson som anses vara en politisk visartist för att hon har glasögon. Hon borde väl ha ett bra svar: «En politisk text är en text som vill väcka opinion, belysa eller skildra samhälleliga strukturer. Kommersiell musik är också politisk eftersom den är marknadsanpassad.» Kjelssons svar sätter verkligen snurr på mina tankar. Så många kloka människor som tycker så olika och jag håller med dom alla på olika sätt. En politisk visa kan vara konkret eller indirekt, utspela sig i historien eller i nutid, handla om stort eller smått, ha fokus på åsikter och personen bakom dom eller på publiken som mottagare. Jag inser att jag inte kan hitta en tydlig definition som tillfredsställer mig, men vet ni vad – det spelar ingen roll. Tvärtom. Min jakt på definitionen visade istället på en mångfald och bredd och jag tycker inte längre att jag behöver en definition. I mitt letande har det istället blivit tydligt att den politiska visan existerar i alla dess former – och det är ju det som är viktigt. •
(Artikkelen har stått i VISOR nr 2).