Kalle Zwilgmeyer (1937–2010)

Kalle Zwilgmeyer

Bamsen i Norden er borte.

Det var med sorg vi fikk budskapet om at Kalle Zwilgmeyer har gått bort. Natt til 6. september sovnet han inn i Frederikssund i Danmark.

Da han ble utnevnt til æresmedlem hos Norsk Viseforum, lå det til grunn en merittliste som ingen kommer opp imot. Mange hundre viser med flere titalls forskjellige komponister. Mange år med radioprogrammer som førte til en oppblomstring av visesang og viseklubber, ikke bare i Norge, men i hele Norden.

Det er kanskje først og fremst som inspirator og samlingspunkt for visesangere og visa i Norden han vil bli husket. Med de årlige visetreffene gjennom nesten 30 år på Skagen og flere samlinger i Norge og Hellas klarte han å etablere uformelle møteplasser for viseutøvere og visevenner, som resulterte i mange nordiske turneer og gruppekonstellasjoner. Disse samlingene ble viktige knutepunkt, ikke bare for visesangere, men viktig for videreføring og fornyelse i den nordiske visetradisjonen.

Som nykommere i visemiljøet følte man seg velkommen og verdsatt. Kalle møtte alle med en ekte varme og så noe unikt positivt og spennende i alle som var rundt ham. Han gjennomførte sommerturneene med nye deltakere hvert år, slik at så mange som mulig skulle få mulighet til å presentere seg for et større publikum.

De årlige gåturneene måtte han slutte med på grunn av dårlige bein, men han fortsatte i bil og båt. Selv har jeg mange artige turneer med Kalle som nå er gode minner, i Sverige, Finland og her hjemme fra begynnelsen på 1980-tallet til den siste vi hadde i 2008.

Jeg kommer til å savne de årlige brevene, skrevet på hans gamle Remington skrivemaskin, med avslutningen “bamseklem fra vennen Kalle”. At du ikke skulle rekke frem til 73-årsdagen hadde vi ikke trudd. Du skulle alltid være her for oss.

Nå er det takknemlighet for alt du gjorde og sorgen over tapet av deg som merkes. I fremtiden kommer vi til å ha mange gode samlinger med familen og vennene i Kalles ånd. Våre tanker går først og fremst til familien nå.

Vi lyser fred over Kalles minne.

Leo

9. februar 2011: Minnekonsert for Kalle på Josefine Visescene.

Publisert: 6. sep 2010.

Filed under: Artikler Tagged with: . - permalink.

18 kommentarer til Kalle Zwilgmeyer (1937–2010)

  1. Hjertet ble tyngre i dag etter bud om Kalles bortgang. Men, vi kommer etter Kalle, vi kommer! Vi kommer til det største og lengste visetreffet i manns minne..
    Tidlig på 2000-tallet utfordret Kalle meg til å skrive et vers til og om han selv. Et vers som skulle kunne være et slags signalement. Jeg tror kanskje det verset for det meste ble mellom han og meg. I dag føler jeg for å dele det med deg:

    Ein blå augeblink lokk

    Kalle, den kallen han likar og gaule – røysten vert rusten og rå
    syng så det ljomar, trallar og gjallar – ein dans kan han også trå

    T-skjorta flagrar til rytmar frå sjela – armane vaiar som strå
    håret på huve vert flisa og gråna, huda vert gusten og grå

    Augna dei gnistra lik lyn frå klår himmel – eit syn, du berre må sjå
    den guten han tørkar vekk skum i frå truten –
    for drikka, det kan han å’..

    Vi tenker på deg Sanne og vi vet at du var hans sanne jeg!

  2. Erling Løvik sier:

    Det skjedde i de dager for ca. 30 år sida, at jeg havnet på Sandøya og møtte snekker Tore Onsaker. “Jasså, du driver studio?” Tore så meg ettertenksomt i øynene. “Jeg har en god venn her på Sandøya, som har talt om å spille inn ei plate.” Dagen etter stod den store viking, Kalle Zwilgmeyer der, på grunnen til nybygget – og det ble starten på et langt vennskap, som blandt annet kulminerte med 3 album med Kalle’s unike tolker-stemme.

    Kalle – vi skulle gjerne hatt tid nok i livet, til et 4de album, som vi allerede hadde begynt å tale om – men tiden er ubønnhørlig med oss alle, og for deg ble denne tidsepoke, som kalles livet, sluttet av i går natt.

    Ord blir små og nettene blir lange – men stjernehimmelen, med minner fra visetreff i øst og vest, nord og syd, planlagt fra din ånd i hånd, gjør at stjernene lyser opp og nettene blir til å bære.

    Takk for alle bamseklemmer og alt det annet du gav oss alle, Kalle!

  3. Louis Jacoby sier:

    Farvel, maestro!

  4. Stanley Samuelsen sier:

    Han vendte mit ansigt mod livet og sagde:
    “Spil Smulesen”
    Tilbage er taknemlighed og glæde.

  5. John Sandvik sier:

    Farvel, du har inspirert mange av oss “hobby-trubadurene”, alltid like interessert hver gang vi møttes. Vi sees!!

  6. Anne Cathrine Johansen sier:

    Farvel gode venn. Du som dro meg inn i visegjengen og lurte på om jeg ville være med på galskap, selvfølgelig ble jeg det og det ble starten på et vennskap som skulle vare i 12 år. Takk for alt du har vært for meg i disse årene og alt du har betydd for Nordens visemiljø.

  7. Ingrid Espedalen sier:

    Ble møtt av en buldrebasse med bjørneklem på mitt første visetreff i Tuddal (1982?). Etter det ble det mange visetreff og mange bjørneklemmer. Du er den eneste som har fått meg til å spille/synge for flere på visetreff, om enn bare på “buskspill”. Takk for alle viser, alle dikt, all inspirasjon… og alle bjørneklemmer. Takk for at du var til.

  8. Denis mc Laughlin sier:

    Strib winter festival Denmark, there he was that silver-haired gentleman, he was easy to see, especially when he stood up!! a true viking. We spoke together, Kalle is my name, there was a charisma from him. kalle invited me to join Skagen Vise træff, kalle brought me into his family not just Sanne, May og Linn but the heart and soul of Nordic folksongs and music. Thanks Kalle for your trust, that big heart and that spirit that will never leave us. The body may perish but you Spirit never will, I hope it haunts me the rest of my time!!!!! Slainte…Always Remembered

  9. Kalle Zwilgmeyer ga oss noen særdeles livsbejaende visetekster.
    Derfor vers 76 fra Håvamål (Den Højes Tale):


    Døyr fe;

    døyr frendar;

    døyr sjølv det same.

    Men ordet um deg

    aldri døyr

    vinn du eit gjetord gjævt.

  10. Per Jensen sier:

    Kallemand, du gav så utroligt meget til så mange. Tak for det, ven!

  11. ove wikander sier:

    Tak for din holdning til alle os, der kom “fra neden”, og som du gav en mulighed for at komme til “orde”. Der blev aldrig gjort forskel. Vi vil mødes og din entusiasme og dit smittende humør vil stadig leve videre på “Skagen”.
    Og selvfølgelig med Bamseklem.
    Ove

  12. Per Jakob Skaanes sier:

    Så er bamsen i Norden stedt til hvile. Takk for alle gode stunder og alle vennene jeg har truffet gjennom deg. På de Elyseiske marker er det visetreff i kveld. Kos dere!
    Far vel!
    Per Jakob

  13. Øyvind Rauset sier:

    Vi møttes over en røyk på Särö og seinere på Nopa-seminaret på Tjøme hvor vi snakka sammen hele kvelden. Du fikk meg til å oppleve Skagen også. Etter de korte møtene var det som om jeg hadde kjent deg hele livet. Det skjer ikke ofte. Håper vi ses igjen, du kommer til å ordne visetreff i Elysium, kjære Kalle!

  14. Lennart Lundholm sier:

    Jeg fikk bli kjent med deg alt for kort. For du var ikke lett å bli kjent med. Du hadde så mange sider. Du ble min mentor da jeg ville lage visetreff i Norge. “Du vet ikke hva du gir deg inn på. Disse visefolka er noen treginger! Må mase på dem HELE tia”! Det ble visetreff, men du hadde rett. De æ litt trege…men o så fine! Jeg lovet deg at jeg skulle “stå årnteli på scenen” før jeg ble XXXX og jeg klarte det “så vidt”. Det gjorde deg så glad! Kalle du er allerede dypt savnet! Men heldig vis har jeg ALLE glade minner å ta til… En venn av meg, Øyistien Hakestad, ble obs på min sorg, og spurte om jeg kunne bruke flg dikt. Og jo jeg kan, for jeg synes det passer så fint.

    Maler verda der han lever
    Ikkje med en malerpensel
    Men med tonar fylt med styrke
    Spelmannen kan sitt yrke
    Mjuke ord og vare tonar
    Gjer han ord og tradisjonar
    På en nyansert palett
    Til sitt eige sjølvportrett

    Dansen går og han kan spela
    Vare strøk på nystemt fela
    Høyr i denne menuetten
    Lever han så yr å spretten
    Spelar tonar, sterke milde
    Spretne, vakre, skjøre ville
    Fyrig dans med hopp og sprett
    Speglast i hans sjølvportrett

    Paletten bor i spelmannssjela
    Strøymar ut igjennom fela
    Dystert blått til siste ferda
    Dus pastell i barneverda
    Kvar song han spelar blir eit lag
    På eit bilde som ein dag
    Syner oss det han har sett
    I eit vakkert sjøvportrett

    RIP
    L

  15. Øyvind Sund sier:

    Gode venn. Minnene er mange og går langt tilbake. Til Skedsmo, til Huseby gård, til Tuddal, til Särö og Skagen og ikke minst til gåturneen Oslo-Stavanger der pakking av vognen hver morgen var viktigere enn noe annet,- selv om Pär Sørman og jeg kanskje heller ville plukke markjordbær eller se på biller i graset. Alltid var du raus og stor i favnen. Det vil jeg huske deg for.
    Vennen Øyvind

  16. kära kalle
    den glädje och gemenskap du öppnade för just mig
    (precis så tror jag alla kände inför din inbjudan
    till ditt skaagen den nordisk visträffen med stort S),
    då vi två möttes för första gången under säröträffen 2002.
    du skulle visserligen behöva bjuda in mig ett par gånger
    innan jag vågade dyka upp.
    men det var så det var med dig,
    med stor värme gav du aldrig upp.
    tack för detta,
    tack för allt som du och din biologiska familj
    och vis-familjen skapat.
    den första låt jag framförde på skaagen träffen
    (inte förrän 2:a besöket ställde jag mig på golvet skakande
    mitt framför dig och sanna, linn och may…
    …ett lugn infann sig i mitt hjärta
    och fingrarna rörde sig lite mjukare över strängarna)
    var “begravningen”

    Begravningen

    Jag kan inte tro,
    kan inte tro det.
    Att Du försvinner nu
    ur mitt liv för alltid.

    Jag är inte klar.
    Du måste stanna kvar.
    Jag vill leva nu.
    Nu,…och för alltid.

    Kan Du inte stoppa det?
    Kan Du inte hoppa det?
    Kan Du inte hejda dej,
    kan Du inte,..säg?

    Jag är inte klar.
    Du måste stanna kvar.
    Jag vill få hoppa nu.
    Nu,…och för alltid.

    Lägger så en blomma Du,
    uppe på det slipade ”eket”.
    Handen släpper darrad stjälk.
    Droppar blod ner på liket.

    Jag är inte klar.
    Du måste stanna kvar.
    Jag vill darra nu.
    Nu,…och för alltid.

    Locket är spikat
    För dej är det ganska svart
    Din haka len och rakad
    Sista stubben växer på en kvart.

    Jag är inte klar.
    Du måste stanna kvar.
    Jag vill växa nu.
    Nu,…och för alltid.

    Så läses orden,
    över dej, jag hatar det.
    Sänks Du ner Jorden.
    Tystnad i intet.

    Jag är inte klar.
    Du måste stanna kvar.
    Jag vill ha dig här.
    här,…och för alltid.

    Kan Du inte hoppa det?
    Kan Du inte stoppadet?
    Kan Du inte hejda dej,
    kan Du inte,..säg?

    text & musik av anne-Li and
    nutids vissångerska
    visby 20040304

    det finns en efter text till den visan..

    “tillägnad min rudolf, min mormors levnadskamrat.
    jag saknar dig,
    blir förbannad över mycket som du inte hann förklara.
    vill ändå få prata färdigt.
    hur det än blev så här älskar i alla fall mormor
    och jag dig.
    så väx skäggstubb se till att finnas där väl,
    vi behöver dig var du än är.
    kram från
    anne-Li och hennes mormor”

    .. jag känner inte samma ilska
    som jag kände över min danske morfar
    plötsliga och snabba bortgång

    -nä´denna gången känner jag bara en stor tomhet
    och vuxnare saknad för att jag och många som med mig
    misst sin vis-morfar
    måtte vi som någon av dem i min visfamilj skriver
    mötas på den största visträffen någonsin
    när det tiden lider dit för var och en av oss

    om jag blundar kan jag känna din stora kram runt mig
    så skall jag kunna snylta lite
    då och då av dig tills den dagen dyker upp

    // anne-Li and

    ps. tänker på er alla och sänder en stärkande omtanke
    till så väl kalles närmaste och kalles familj runt-i-kring ds.

  17. Med sorg i hjertet, men med glæde i sind over alt det gode, du har givet, mindes vi dig

Skriv en kommentar